Häromdan va de underbart väder...sola sken, någon plusgrad, riktigt mysigt! Så ja bestämde mig för å ta med båda hunna ut på en promenad ut på åkern, här bakom där vi bo.
Ja, skotra ha ju kört där, så det gick ju å gå på spåre...

Vi kommer ut en bit, å så jag släpp dom lös...så härligt när de kan springe som de vill!
Ja, vi gå ju på där en bra bit, tills ett annat skoter spår korsa det vi gå på, så vi vik av på det iställe. Hunna spring före å jag går liksom i min egen lille värld, fundere vad jag skulle göre för mat till middan å så. Helt plötsligt så upptäck ja att labben står å tugge på någe. Jag tar mig fram så fort ja kan, och jodå, en frusen rävskit smaskar han på.
Och ni som vet, vet att rävskiten lukte någe grönjävulskt. Så min tanke var bare att få ut de ur mun på han, men jag vill ju liksom int ta på de, så jag håll upp mun på hunn och skake skallen hans tills skiten ploppa ut. Men vid de lage hade ju redan mine handskar fått skitlukten på se...

Efter den incidenten vänder vi å går tillbake. Efter ett tag återgår mine tankar till middags beskymren. Å de ä så härligt i sola, han värm så gött.

Helt plötsligt sticker labben åt ett anne håll, jag hinner se att det ligger någe på snön, så jag vissler, men det är bare lill hunn som kommer. Jag köppler han, å vid de lage var labben framme och stod med skinne efter en död hare i mun. Jo men tjena mitt bena, hur ska jag få tag på det där?
Jag lyckes i alle fall till slut locke han med godis så han kommer så näre att jag kaster mig efter honom å får tag på halskedja, å får på kopple. Skinne det sitter fast i käften på han. Ja, jag tänkte att han får väl gå med det då tills vi kömme fram till vägen.

Väl där, så påbörjes en kamp utan dess like. Hade någon sett eller hört mig då, så lover jag att dom säkert trodde, antingen att jag blivit överfallen av hunn, eller att jag höll på å ta ihjäl hunn.
Ja, det siste va ju inte så långt ifrån sanningen.

Jag börje bände å lirke, men skinne de satt som fastskruve i käften på han. Å hele tiden som jag svor å brottades, sprang lillen runt, runt å trassle in mig i hanses koppel.
Efter ett långt ett tag börje jag va så förbannad, så jag försökte å klämme över nosa och kindern på hunn, men inget hjälpte. Försökte lirka in ett finger i mungipan, men ju mer ja försökte, ju mer knep han åt.
Till slut så sitt ja på hund å knip åt över nosa, så han inte få någen luft, han börje bubbla å fräsa som en Perkulator bryggar, men jämarns om han inte va tvunget å släppe!!!

Ja! Äntligen, tänkte ja, åsså skulle jag kaste skinne in i en skogsdunge, men i min iver så ä ja så dum så ja svinger skinne över huvve på hunn...
Jooo, de va bare till å börje om med perkulator greppe.

Väl hemma var jag totalt genomsvettig, det värkte i armarna å bena. Värre än värste gympingpasse!! Å arg va jag me! Men hunn skrälle, han hade redan glömt hele incidenten å kom å ville myse me matte...Å ja kunde ju inte annat än å förlåta han, han hade ju dessutom hjälpt mig å komma på va vi skulle ha till middag...köttgryta.

Hörs, hej!