måndag 11 april 2011

BANAN KOPPEL

Jag har efter mycket funderande fått lov att erkänna, att jag är skitkass på hunduppfostran! Eller dressyr, eller vad det heter. Det är absolut inget fel på hundarna, dom är jättetrevliga, sociala och mycket glada, mycket, mycket glada!
När folk kommer och hälsar på hos oss får dom vara beredd på en stor, blöt labbe puss i ansiktet. Och är det så att du inte böjer dig ner för att få den där pussen, så ser labben till att ta en i alla fall! Det betyder alltså två stora tassar i magen med 40 kilos tyngd! Det kan ta andan ur den mest vana hundmänniskan.
När du sedan sitter och dricker ditt kaffe, kan det helt plötsligt komma en stor labbenos och putta under din arm. Det gör han ju inte för att du ska få kaffet i ditt knä, utan helt enkelt för att han vill att du ska gosa med honom! Sedan står det en liten vovve på andra sidan och hoppas jämfota, för han vill komma upp i ditt knä.
Lite små cirkus är det alltså att göra ett besök hos oss.

Allt detta bekommer mig inte såå mycket. Jag tycker om att ha lillen i knät, jag älskar när labben står med sina framtassar i mitt knä, och vill att jag ska "öron-gnussa" honom. Eftersom vi mestadels är bara vi, så får faktiskt dom som kommer och besöker oss, acceptera att våra hundar är som dom är.
Det som är jobbigt är den andra biten av hund "uppfostran". Den som jag vill ska fungera, men som inte gör det. Att kunna vara ute och gå med labben med "banan" koppel. Banankoppel betyder helt enkelt, när kopplet hänger i en banan-böj, mellan mig och hunden!
Vid några få, underbara tillfällen har jag fått uppleva banankoppel!
Att dessutom kunna gå ut och gå med båda hundarna, samtidigt, vore ju helt underbart. Men, för tillfället koncentrerar jag mig på min egen hund.

Efter att ha kollat runt på youtube hittade jag en del super inspirerande klipp. Så nu har jag rotat fram klickern ur gömmorna. Klart man har en sån! Men jag har aldrig använt den!!! Första testet idag...vad ska man säga? Det fungerar! Med tanke på att det var första gången med klicker, plus övningar så fattade labben snabbt vad jag ville. Jag är lite smått chockad fortfarande. Har faktiskt testat alla möjliga metoder för att få honom att inte dra, men det har inte funkat!
Har ju insett att det krävs en del av mig också för att få honom att inte dra. Men, efter att ha testat alla möjliga metoder, råd och tips, och inget har fungerat så tröttnar man ju. Idag gjorde vi dock framsteg, så nu är jag taggad att fortsätta. För er som också behöver en spark i röven, eller helt enkelt inspiration, kolla in klippen...



1 kommentar: