Måndag. Jag är ensam hemma för första gången på två veckor! Underbar känsla, bara jag och vovven.
Jäntan är äntligen frisk, efter två veckor med hosta och feber. Himla envisa förkylningar som går just.
När jag nu är själv hemma ska jag passa på att städa. Fattar inte hur det kan bli så här??? Jag förundras varje dag hur en familj på fyra personer kan stöka ner så otroligt. Det är ju ett evigt plockande!
Sanningen har väl kommit smygande den sista tiden...vi har alldeles för mycket grejor. Så är det bara.
Att vi dessutom är värdelösa på att kasta saker gör ju inte saken bättre.
Emellanåt får jag något ryck, och rafsar ihop en säck eller två, som vi åker med till sopstationen. Men trots dessa insatser så är det lika mycket grejor i alla fall!!! Hur?
I skåpar kan jag hitta Elloskataloger från 2007...varför? Men det som inte syns, finns inte. Alltså måste jag börja med att tömma alla skåpar, och rensa, rensa, rensa.
Mina barn är riktiga slarvers, tyvärr måste jag ta på mig skulden för det. Självklart är det ju brist på uppfostran, men jag försöker...Men något måste jag göra fel, för det verkar inte gå in att man ska torka av bänken efter att man tagit frukost. Att glas och dylikt inte ska stå kvar på rumsbordet. Att handdukarna ska hängas upp på badrummet efter dusch. Tomma mjölkpaket ska ner i sophinken, inte stå kvar på bänken.
Allt detta plockande som jag måste hänge mig åt varje dag, tar en evinnerlig tid vilket medför att skåprensningarna aldrig blir av.
Tidigare i mitt liv har jag inte upplevt detta fenomen, med för mycket saker. Jag har aldrig bott så länge på något ställe. Det är första gången i mitt "vuxna" liv som jag har bott på ett och samma ställe i drygt 7 år, vilket innebär att jag/vi har haft tid att samla på oss. I samband med en flytt, så måste man rensa och kasta onödiga saker. Hmm...det är alltså det vi behöver göra, flytta!
Vi hörs, hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar